Kart­lägg­ning och omvärldsa­nalys

Om uppdraget

Uppdraget är ett resultat av en önskan från förbun­dets medlemmar om att få en gemensam helhets­bild över medlem­marnas orga­ni­sa­tion och uppdrag kring arbets­livs­in­riktad reha­bi­li­te­ring. Uppdra­gets mål är att arbeta fram en arbets­me­todik och ett årshjul för ett syste­ma­tiskt kart­lägg­nings- och omvärldsa­na­lys­ar­bete samt att utveckla en digital orga­ni­sa­tions­karta som visu­a­li­serar arbets­livs­in­riktad reha­bi­li­te­ring hos SCÖ’s medlemmar.

Uppdraget påbör­jades under hösten 2018 och ingår som en del i ESF projektet Samord­nings­bron.

Omvärldsa­nalys

Arbetet med omvärldsa­nalys har bestått av utbild­ning i omvärldsa­nalys, fram­ta­gande av en omvärlds­karta för SCÖ samt omvärlds­spa­ning genom trend­kort­sa­nalys. Under uppdrags­tiden kommer arbets­gruppen arbeta med konti­nu­erlig omvärlds­be­vak­ning och trendspa­ning och därmed få underlag för årlig omvärldsa­nalys.

Kart­lägg­ning

Kart­lägg­nings­ar­betet har bestått av kart­lägg­ning och analys utifrån fem områden:

• Målgrupp
• Insatser
• Arbets­sätt
• Samverkan
• Kommu­ni­ka­tion

Kart­lägg­ningen bygger på inter­vjuer med nyckel­per­soner i parternas orga­ni­sa­tioner. Kvali­ta­tiva analyser av inter­vju­erna resul­te­rade i 7 konklu­sioner. De sju konklu­sio­nerna åter­finns även i verk­sam­hets­planen för 2020 och kommer att följas upp genom nya inter­vjuer med nyckel­per­soner under 2020.

Kart­lägg­ningen har även resul­terat i deskriptiv data kring parternas orga­ni­se­ring och uppdrag gällande arbets­livs­in­riktad reha­bi­li­te­ring. Dessa kommer att uppda­teras och komplet­teras under uppdrags­tiden och målsätt­ningen är att kunna presen­tera dem i en digital orga­ni­sa­tions­karta. Målet är att kartan ska synlig­göra arbets­sätt och insatser, målgrupper, in- och utflöden samt samverkan inom och mellan orga­ni­sa­tio­nerna.

De 7 konklu­sio­nerna

Frag­men­terat system – behov av samverkan mellan orga­ni­sa­tio­nerna

• Ingen av förbun­dets medlemmar har ett tydligt uppdrag att arbeta med de indi­vider som bort­pri­o­ri­teras och riskerar att hamna mellan stolarna.
• Det saknas en funge­rande struktur för samverkan kring dessa indi­vider.
• Hur orga­ni­sa­tio­nerna förhåller sig till varandra är bety­del­se­fullt och har stor inverkan på samverkan kring behovs­grup­perna. Därför är det av stor vikt att medlem­marnas personal får till­fällen att mötas och lära känna varandra. Detta bygger upp tillit och kommu­ni­ka­tions­ka­naler över orga­ni­sa­tions­grän­serna.
• ”Ingen av medlem­marna klarar sig utan den andra” – men, vissa klarar sig bättre.

Begrän­sade resurser

• Begrän­sade resurser och krav på resultat tvingar förbun­dets medlemmar till renod­ling i sina uppdrag.
• Medlem­marna har inte möjlighet att arbeta med alla som har behov av deras tjänster utan tvingas prio­ri­tera och sätta begrän­sande krite­rier för vilka som har rätt till deras tjänster.

Bortsor­te­ring av målgrupper/behovsgrupper

• Grupper med störst stöd­behov och som bedöms som mest resurskrä­vande tenderar att sorteras bort av de medlemmar som kan välja målgrupp.
• Bort­pri­o­ri­te­rade behovs­grupper hamnar ofta hos någon annan av parterna. De grupper som bort­pri­o­ri­teras av flera parter riskerar att slut­ligen hamna hos soci­al­tjänsten.

Behovs­grupper som nämns som bortprioriterade/bortsorterade är indi­vider som:

• Inte har rätt till försäk­ring
• Inte gör fram­steg
• Saknar arbets­för­måga
• Är omoti­ve­rade

Avlast­ning

Medlemmar som inte kan sortera bort indi­vider hamnar i en situ­a­tion där de ”sitter med Svarte Petter”, och uttrycker önskan om att bli avlas­tade genom samverkan med andra aktörer inom välfärds­sek­torn. Exempel på behovs­grupper som av medlem­marna ses som särskilt utma­nade behovs­grupper att arbeta med är:

• Utlands­födda med omfat­tande grund­behov och kogni­tiva svårig­heter där det saknas uppbyggda resurser för att möta behovet.
• Personer som saknar sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst.
• Målgrupper med komplex proble­matik med flera olika aktörer inblan­dade där ingen aktör har huvud­an­svaret.
• Indi­vider med ohälsa vars arbets­för­måga bedöms olika av medlem­marna.

Bris­tande samsyn

• Parternas syn på arbets­för­måga är olika. Det är oklart vad det innebär att till exempel ”stå nära arbets­mark­naden”, ”vara job-ready”, ”moti­verad”, eller ”anställ­ningsbar”.
• Bedömningar/skattningar/kartläggningar av indi­vi­ders behov och förmågor ser olika ut mellan parterna, och även mellan olika delar inom en och samma orga­ni­sa­tion.
• Det finns en avsaknad av gemen­samma bedöm­nings­verktyg som möjliggör samsyn.

Behov av samord­ning av insatser

• Det finns ett behov av samord­ning av akti­vi­teter och insatser, samt av att parterna säker­ställer att det finns insatser som tar vid där andra slutar, och på så sätt möjliggör ett flöde för indi­viden.
• Det finns ett behov av arbets­trä­nings­platser i både anpassad och reel miljö, samt sociala reha­bi­li­te­rings­platser på olika nivåer.

Bris­tande kommu­ni­ka­tion inom och mellan parterna

• Okun­skap om varandras roller och otyd­lighet i parternas uppdrag samt utrymme för tolk­ningar av dessa, både mellan parterna och inom respek­tive orga­ni­sa­tion, riskerar att ge nega­tiva konse­kvenser på olika nivåer till exempel genom att orsaka konflikter mellan parter, att indi­viden hamnar i kläm, eller att en part tvingas utföra en annans parts uppgift.
• Behov av uppda­te­ringar om eller hur orga­ni­sa­tions­för­änd­ringar hos andra parter påverkar den egna orga­ni­sa­tionen, så att man kan agera proak­tivt istället för reak­tivt.