Rapport: Tydligt samband mellan indi­vi­ders själv­skatt­ningar och fram­tida försörj­ning

Studien foku­serar på indi­vider som står långt från arbets­mark­naden och visar att delta­garnas egna skatt­ningar utgör ett värde­fullt underlag för att utforma, anpassa och följa upp indi­vi­dan­pas­sade stödin­satser.

Delta­gare i det samord­nade stödet har fått besvara fyra frågor angå­ende:

1. Hur de ser på den allmänna livs­si­tu­a­tionen.
2. Hur redo de känner sig att börja arbeta eller studera.
3. Uppskat­tade möjlig­heter att få arbete.
4. Förvänt­ningar på den fram­tida ekonomin.

Åter­kom­mande själv­skatt­ningar ett använd­bart verktyg

Delta­garnas egna bedöm­ningar visade sig ha ett star­kare samband med fram­tida försörj­ning än de profes­sio­nella teamens bedöm­ningar.

Analysen visar ett tydligt samband mellan delta­garnas inle­dande själv­skatt­ning och fram­tida försörj­ning. Ju mer posi­tivt delta­garna skat­tade sin situ­a­tion vid det första mötet med teamet, desto bättre utveck­lades deras försörj­nings­för­måga över tid.

Delta­gare som uppvi­sade en positiv föränd­ring i sina själv­skatt­ningar efter avslutat stöd hade också i genom­snitt högre arbetsin­komster under uppfölj­nings­pe­ri­oden.

Konti­nu­er­liga själv­skatt­ningar kan därmed utgöra ett viktigt komple­ment till profes­sio­nella bedöm­ningar och ett prak­tiskt verktyg för teamen, att kunna följa delta­gares utveck­ling och anpassa insat­serna efter indi­vi­dens behov.